Capitol är den där hästen som jag inte kan sluta tänka på. Han är den där hästen som jag vill skaffa minnen tusen med. Han är den där hästen som inte är så rolig att rida, men när jag sitter på hans rygg kan jag inte sluta le. Även om jag blir trött på honom för att han krånglar eller inte gör som jag vill. Så gör den där lyckan inuti kroppen så att man fortsätter kämpa, tillslut blir det så himla bra. 

Jag älskar den där hästen, jag vet att jag inte känt honom länge, vi har inget speciellt band eller så, men han betyder så obeskrivligt mycket. 

Han kan seriöst göra mig galen och han kan vara så himla dryg. Men, det går inte att bli arg på honom, inte i närheten. Den där blicken han har gör mig gråtfärdig. Världens finaste häst.